I dag sitter jag med mina två yngsta barnbarn
Och vi spelar Tv-spel, pärlar, ritar och umgås. Den äldsta är 10 år ( hon är ej här i dag) och heter ju Lillis . Jag trodde aldrig jag skulle sitta här i dag när Lillis föddes för 10 år sedan. Att jag aldrig skulle få se henne bli stor
och växa upp. Allt var ett stort svart hål i golvet och där nere fanns bara döden. Jag grät och grät , funderade på hur allt skulle bli och vara. Om jag någonsin skulle kunna somna , sova och vakna utan panik ångest. Men det tog ett
par år , eftersom jag senare fick en ny knöl men sen har livet blivit att man accepterar sin diagnos mer och mer. Vaknar bara ibland av ångesten , men vi blir vänner nu mera .... vilket krävs om man ska ha besök av denne ångest ibland.
Att möta upp den 🤷🏽♀️
Men idag är det underbart att blicka bakåt och framåt... jag har även fått dessa två människor i mitt liv. Jag har tre fantastiska små människor i mitt liv och en härlig Familj samt har jag inte haft en tumör på ett år ♥️💙♥️
Tack Livet
MormorLotta