Hon hette Eva Hermansson (1922-09-25 - 1993 -11-07) och hade då Engelska sjukan som det kallas för. I dag äter alla små barn AD-droppar så de slipper detta. Mamma var väldigt ung när hon träffade min Pappa Gert , som militär i Boden, på ett postkontor, där hon arbetade Hon brukade ofta nämna denna fras som pappa tydligen raggat upp henne med i luckan :
- Kan Damen säga vad ett 5-öres frimärke kostar? Så enkelt var det att få igång den Lilla Norrländska flickan för ett mer än 50 års långt äktenskap...
Enligt vad min Mamma sa så var Morfar emot detta äktenskap,trots 5 egna barn + 6 "lånade barn". En pojke med 10 små systrar ( Mamma var yngst) Men eftersom hon vart gravid hade de inget att säga ( för så var de ju på den tiden) så min bror anlände knappt 2 månader efter giftemålet.
Denna "sexiga sak" handsydd och vissa få sömmar på maskin, köpt på MEA i Stockholm Min mamma måste ha varit väldigt liten eftersom hon i 7-8:de månaden hade denna på sin Bröllopsnatt stl (42?) knappt 3 dm i midjan. ( var väldigt smal pga Engelska sjukan) Jag fick nämligen den visad av min Mamma då hon var som sjukast i sin cancer, innan hon dog. Varför jag har behållt den vet jag inte riktigt. Jag skulle aldrig komma i den själv men den är gjord helt i nylon/silke tråd .( som nylonstrumporna, fast inte lika töjbar som strumporna är i dag 2013)
MEA, eller Militärekiperingsaktiebolaget som hela namnet lydde, grundades 1883 som en postorderfirma för militärer. Med tiden utvecklades MEA till ett riktigt varuhus och inhystes i ståtliga lokaler vid Norrmalmstorg i Stockholm. Varuhuset blev känt för sin eleganta stil och sin vackra trappa som slingrade sig upp genom våningarna. När skyltfönstren under 1930- och 1940-talen upplevde sin storhetstid och dekoratör- och skyltningstävlingar anordnades regelbundet, var det oftast MEA som knep förstapriset.
Under hela MEAs historia var man ett aktiebolag med mycket spritt ägande. Stamkunderna själva ägde nämligen varsin aktiepost, vilket berättigade till en kraftig rabatt på varuhusets - Vi handlade ofta där kommer jag ihåg. Mamma sa ofta att vi skulle köpa Katja of Sweden-kläder. Tydligen fint och exklusivt.1985 gick dock det anrika företaget i konkurs och därefter stängde man för gott.
"Begreppet hemmafru uppkom under 1920-talet då det användes som motsats till yrkeskvinna. Livliga diskussioner förekom om kvinnas roll i samhället, om hennes rätt till utbildning och arbete samt om hennes betydelse för barnuppfostran och familjen. En vanlig inställning var mer konservativ och att då acceptera dåtidens könsroller som självklara ,men att förespråka olika typer av förbättringar för hemarbetande kvinnor. Man ansåg att kvinnans uppgift var att sköta hemmet, uppfostra barnen och ge den arbetande mannen stöd och vila." Jag tror nog att min Mamma och Pappa hörde till den konservativa grupperingen. Samtidigt som Mor Eva ( som pappa alltid sa) tyckte att hon mera var en Lyxhustru i allra högsta grad. Pappa var nog en lite mansgris när allt kommer omkring - men en ganska snäll sådan iallafall.
I dagens Sverige då de flesta kvinnor utbildar sig och förvärvsarbetar talar man inte längre om att vara hemmafru utan om att vara föräldraledig ( mammaledig, och för mannen pappaledig). Hemmafruar är inte längre frekvent förekommande.
På Lidingö hade vi ju ett fint litet torg med Normalms ( som senare blev ICA) , Ljungbergs ( där man kunde köpa ex. färg, nagelack, leksaker m.m) Barberare , forograf,bank, post, Konsum, Konditori. Damfrisseringen låg vid Illerbacken och där träffades dessa Fruar på Lördagar och fixade sina hår med pappeljotter m.m
jag har lånat en bild på hur det kunde se ut ....
Även här en lånad bild
Jag = en mini Anita . men jag tror inte att Mamma och Pappa visste vilken "Tuff Brud" de skulle få under min uppväxt.... men om det var i någon "lyxförpackning" de vet jag inte riktigt.....
Även här en lånad bildMen så där fina var de i håret jämt och ständigt. Det var på Illerbacken min Mamma tillät ett jätte stort övergrepp på min självkänsla bland annat. Jag hade jätte långt hår , men hatade få vatten i ögonen vid hårtvättningen. Förmodligen krigade vi rejält om detta. Min Mamma hade antagligen inget tålamod utan satte mig hos Frissan, som fick klippa mig korthårig som Anita Lindblom Fa-an vad jag minns detta - jag grät och grät -satt med spegeln i handen och bara grät. En hel jäkla sommar i mitt 6-7 åriga liv försvann i tårar över mitt vackra långa hår.
såkommer jag
Ska lägga ut lite privata kort i nästa gång...
Godnatt
Lotta